Hej igen, börjar bli bättre med öppdateringen nu lite iallafall ;) just nu ligger jag i en säng i gagnef med min saknade bästavän och bara myser och njuter av hennes permission. Har försökt att bli bättre på det här med att tycka om min kropp på tal om ingenting, men har insett hur viktigt det är att man tycker om sig själv och även sin kropp. Har alltid haft väldigt mycket komplex över dem flesta delar på min kropp. Kan faktiskt inte komma på något jag aldrig känt komplex eller hat för. Började tycka om min kropp för ett par år sedan och hade precis fått upp mitt självförtroende men det blev bortblåst av personer i min omgivning lika fort som det kom.  Har sen dess inte lyckats bygga upp mitt självförtroende igen då de som hände för några år sedan  var ganska grovt och jag fick väldigt mycket elaka kommentarer och nästan kränkningar av personer som stod mig nära och det tog väldigt hårt på mig vilket ledde till att jag fick någon slags ätstörning då jag spydde efter varje måltid och fick ångest av att äta, än idag får jag fruktansvärt mycket ångest av mat och kan fortfarande kräkas efter måltider men nu har jag bestämt att det är min kropp och jag tänker tycka om den oavsett vad alla säger och hur svårt det än kommer vara, blir så ledsen när jag ser små tjejer i 9 års åldern som redan fått komplex över sin kropp och mår dåligt när jag tänker på hur många som varje dag gråter över sin fina kropp och på dem som får nedlåtande kommentarer om sin kropp. Låt alla få se ut som dom gör och om du inte tycker om deras utseende så kommentera det inte, tänk det för dig själv och säg det inte bakom deras rygg. Glöm aldrig att alla är lika mycket värda oavsett utseende, sexuell läggning, religion osv. Ta hand om er så hörs vi, puss&kram!